”There is a crack in everything, that is how the light hets in.”

I går när mörkret började falla skyndade jag hit efter jobbet. Till Dramaten.

Där är det fint.

Pampiga dryckesfontäner.

Utsmyckade tak.

Och guld överallt. Jag hade mamma med mig och kvällen var utsåld.

Det var nämligen First Aid Kit med vänner som skulle hylla Leonard Cohen med en helkväll.

Vilket såklart var exakt så fint en kan tänka sig.

En av vännerna de hade med sig var fantastiska Frida Hyvönen.

En annan var Jesper Lindell som de sjöng Chelsea Hotell #2 med, en av mina favoritlåtar från skivan New skin for the old ceremony som jag har skrivit längre om här.

De hade även Adolf Fredriks föräldrakör, Loney dear och Maja Francis med sig.

Och den fantastiska Annika Norlin som sjöng Hallelujah. 

En helt fantastisk konsert som avslutades med att alla en och en kom in och sjöng So long Marianne. De stående ovationerna varade i nästan en kvart. Tydligen filmades hela konserten, vilket känns som en ynnest, att sen kunna de detta om och om igen.

Annonser

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Event, Konsert, Musik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s