”För jag tänkte att framtiden måste lukta fisk, annars är den inte min.”

Den näst sista av årets Augustnomineringar i kategorin barn- och ungdom är Ormbunkslandet av Elin Bengtsson.

Boken handlar om Margit. Året är 2009 och Margit är 18 år gammal, om två månader skall hon ta studenten. Men så bestämmer sig hennes Mika för att göra lumpen och helt plötsligt ska Margit klara sig utan honom, fastän det alltid varit de två, mot hela världen och alla andra. Så Margit hoppar av skolan och flyttar till Malmö där hon inte känner någon, hon får jobb på en kyrkogård och rum i ett kollektiv med rivningskontrakt. Där bor Ina och Paco som är intresserade av politik och skrattar och bryr sig och bråkar, och helt plötsligt är Margit del av något helt nytt.

”Mika, när du krälar på marken. Vapnets och packningens tyngd, din stötiga andhämtning. Är jag där i ditt huvud då, krälar jag bredvid? Pressar du dig framåt, hårdare, för du tänker att vi gör det tillsammans, för att det är den enda anledningen att fortsätta, att uthärda smärtan, förolämpningarna, tröttheten?”

Detta är en väldigt speciell bok. Margit är en speciell karaktär. Hon är absolut trovärdig, men inte särskilt lätt att tycka om eller känna igen sig i. Lite sträv. Boken varvas med nutidsskildringar från Margits liv samt tillbaka blickar från hennes och Mikas gemensamma innan allt förändrades. Det är som om hon kommit från yttre rymden och för första gången ser andra människor, för första gången läser av ansiktsuttryck, gester och meningar som inte är Mikas. Eller åtminstone för första gör ett försök att förstå och inte direkt avvisa alla som inte är han. Mest tycker jag om Margit när hon i sådana stunder bryts ned lite, kan vila lite i till exempel Inas blick och när hon gör ett försök att vara som alla andra, när hon läser på för att kunna vara med i diskussion eller lyssnar på musik – för det gör ju folk.

Det går som inte att förklara boken mer utan att spoila den, och jag är heller inte säker på att jag direkt tycker om den, men jag gillar att den är utmanande, den tvingar en att fundera och dessutom så är språket på många ställen smått fantastiskt.

Här kan ni höra Elin Bengtsson prata mer om Ormbunkslandet:

Boken är mottagen från förlaget med anledning av att jag är Augustambassadör 2016, åsikterna är dock, som alltid, mina egna. Förlaget i fråga är Natur&Kultur.

Advertisements

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Augustpriset, Recensioner 2016, Ungdom och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s