Det växer.

Häromdagen satt jag och väntade på att min lägenhetsbesiktning skulle börja, drack kaffe och läste en serie. Jag plockade på måfå ut Julia Hansens Det växer ur hyllan. Den har stått där sedan Bokmässan i september men nu blev den äntligen läst från pärm till pärm.

Det växer är på ytan en självbiografisk roman om en ung kvinnas erfarenheter av att göra abort, för första och andra gången inom en kort period. Men den är också en kommentar på ett patriarkalt klassamhälle i stort, där kvinnor systematiskt skuldbeläggs, fattiga slår i motvind, och kvinnor förväntas bära hela ansvaret för inte bara en graviditet men också för att inte bli gravid i första början.

Jag är så glad åt denna typ av serier, då den i likhet med tillexempel Liv Strömquists Kunskapens frukt och antologin Kvinnor ritar bara serier om mens lär mig saker på ett lättillgängligt och informativt sätt. De både fyller i luckor i min bristfälliga sexualupplysning och fyller på med populärkulturella och triviala fakta, men visar också upp ett ojämnlikt samhälle och synar det i sömmarna.

Julia Hansens Det växer är inget undantag. I detta fall rör det sig dock om en serieroman, där de andra exemplen är styckade rutor, eller kortare sekvenser ofta fyllda med enbart med fakta, är detta en löpande skönlitterär historia som är mer eller mindre självbiografisk. Teckningsstilen är personlig och naivistisk, karaktärerna påminner mig om Ingrid Wang-Nymans serieversioner av Pippi Långstrump, där Wang-Nyman såg sig tvingad att förkorta och förknubba karaktärerna för att de skulle få plats i rutorna. Såväl miljöer som karaktärer är förenklade, men tappar i den stilistiska översättningen ingen avgörande information.

Boken har vissa dramaturgiska toppar och dalar, och historien i sig flyter på fint. Den största behållningen är dock att känna att en efter läsningen blivit berikad med kunskap, stöd och pepp. Att Julia Hansen är på sin egen sida, och på sina medsystrars sida i kampen är det ingen tvekan om. Hon belyser och ifrågasätter det problematiska med att kvinnor på det ena eller andra sättet proppar sig full av hormoner sedan tidig tonår, emedan män kan hävda att kondom inte fungerar för att det ”inte är lika skönt för dem att ha sex då”. Kvinnors viktförändringar, humörsvängningar, ständiga blödningar eller grov acne – alla som en reaktion på preventivmedel – är däremot fortfarande inte en adekvat anledning att inte ta dem eller att för den delen satsa på preventivmedel för män.

Jag tycker alla bör läsa denna bok, både för upplysning och underhållning. Och istället för att, som lätt hänt, rekommendera den till småsystrar och tjejer/kvinnor av olika slag skulle jag älska om den blev obligatorisk läsning för framförallt heterosexuella cis-män. Eller att de åtminstone fanns tillgänglig i samtliga de få skolbibliotek som finns kvar.

Annonser

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Feminism, Recensioner 2016, Seriealbum. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det växer.

  1. Erika skriver:

    Åh jag älskade den boken! Och när jag hade läst ut den gav jag den till min pojkvän, han gillade den också! 🙂

  2. jennifer skriver:

    Ja! Den här serien är så bra. Älskar att många nygjorda serieböcker tar upp viktiga ämnen i ett mer ‘lättsamt’ format.

    • Clara Kron skriver:

      Ja! Verkligen! Och såg för någon vecka sedan att Liv Strömquist kommer med en ny i höst :O

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s