”Jag har ingenting emot att dö. Men inte imorgon. Det är en del jag vill hinna med först.”


Idag är det 14 år sedan Astrid Lindgren dog. Hon hade ju en förkärlek för döden ändå, den tar så stor plats i hennes produktion. Som Bröderna Lejonhjärta, eller när Skalle-Per fattas Mattis i Ronja Rövardotter, eller Bertils döda storasysters dockskåp i Nils Karlsson Pyssling flyttar in. När Astrid pratade med sina systrar i telefon varje dag så inledde de alltid samtalen med ”Döden, döden” för att ha den biten avklarad.

I novellsamlingen Kajsa Kavat finns novellen ”Märit”, som nu finns som singlett från Novellix också. Även den handlar om döden.

Den handlar om Märit, åtta år gammal, och död. På 17 sidor med gles text lyckas hennes sista levnadsår tecknas ned, hur hon egentligen inte var något märkvärdig, att hon var en av fem syskon och att hon alltid log. Hon bestämde sig för Jonas Petter, och sedan lämnade hon inte hans sida, inte ens när han fick henne generad genom att fråga vad hon flinade åt.

Novellen är på inget vis lika gastkramande sorglig som tillexempel Bröderna Lejonhjärtahjärtat slits inte ur bröstet på en av sentimentalitet när Märit dör, för det är ju det novellen inleds med. Rent berättartekniskt är det först när berättelsen är över som den blir sitt sorgligaste. När en tänker på att Märit är död men att hennes klasskamrater fortsätter leka och hittar fågelbon. När en tänker på alla svulstiga personbeskrivningar av Märit som Astrid hade kunnat skriva om Märit hade blivit lite äldre. Sorgen i att det finns just inget särskilt att berätta om Märit förutom att hon log.

En kort liten novell, men som är väl värd att läsa. Och döden, som är värd att tänka på för att komma ihåg att leva.

Annonser

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Astrid Lindgren, Döden, Dödsdagar, Noveller, Recensioner 2016 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Jag har ingenting emot att dö. Men inte imorgon. Det är en del jag vill hinna med först.”

  1. Ping: Recension: Märit av Astrid Lindgren – clarakron

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s