”Uti min mage en längtan mig tär, kom hjärtans fröjd.”

När Way out west var över, och min bästa vän Ida och storebror Aron och jag behövde skiljas åt efter dagar av fir, bestämde vi oss för att i år var det vår tur att axla värdskapet för kräftskivan. Vi delade upp ansvarsområdena, jag bakade bröd och gjorde sånghäftet som syns här ovan.Ida fick bli spritansvaig, och Aron fick bli pyntansvarig. Och han slog på stort. Alla fick hattar och det var girlanger och serpentiner över allt. Ida och jag hade gjort oss vårt finaste i svarta långklänningar. Sen fick folk börja komma.Efter fördrink på balkongen var det äntligen dags för kräftor. Jag höll mig dock till sallad och bröd (och nubbar) samt hade bakat minipizzor så att jag också fick äta med händerna. Hattarna kom på sne ganska fort.Men det var långbord, sånger och lyckat, så här skulle en ju egentligen äta alla sina middagar.Här sjunger Ida en finlandssvensk, hjärtskärande, ballad när alla nubbevisor tagit slut. Efter det blev det tryckare till gamla klassiker och sedan gick vi ut och dansade ännu mer.

Annonser

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Event, Fest, Höst, Mat. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”Uti min mage en längtan mig tär, kom hjärtans fröjd.”

  1. Erika skriver:

    Åh vad mysigt!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s