”Det gäller att lägga krokben för tiden…”

DSC04042Titel: Livsstycken Fotograf: Sune Jonsson Författare: Val Williams Förlag: Max Ström Utgivningsår: 2014 Sidantal: 320 Recensions-ex: Ja

Detta är den största retrospektiva boken över Sune Jonssons livsverk som någonsin har gjorts. Han räknas som en av Sveriges genom tiderna viktigaste dokumentärfotografer; de inträngande och stillsamma porträtten tar tag i var och en som ser dem. Hans bildvärld befolkas av människor som kan tyckas avlägsna, men de befinner sig bara några decennier bort. Bilderna är viktiga dokument men också tidlös poesi.

DSC04044Byn där jag föddes, där föddes också min mormor, mina mostrar, min morbror men också, såklart, min mamma, 1961. Två mil bort ligger en annan norrländsk by, Nyåker, känd för kanske inte mycket mer än pepparkakor. Och att det är byn i Sune Jonssons första fotobok Byn med det blå huset. Den boken kom två år innan mamma, 1959. Och när jag bläddrar i Livsstycken, och ser bilder från Nyåker 1959, 1960, 1961, 1965 då blir det för mycket att ta in.

DSC04043Miljöer och människor som jag trott snarare utspelat sig på mormors tid, allra senast, finns där, i mammas barndom. Och i slutet av boken visas bilder från 80-talet, och ingenting har ändå förändrats. Det är inte så konstigt heller, när jag är där om somrarna så ser mycket likadant ut som i Jonssons bok, trots att över femtio år nu passerat.

DSC04046Det är en tung bok, bokstavligt och bildligt talat, och jag för bläddra i den i omgångar för att kunna ta in dess storhet. Detta trots att Sune Jonssons bilder ständigt funnits i periferin i min uppväxt, och att jag själv besökt dessa platser. Men kanske är det därför det blir så kännbart? Det fick en skörhet och en stor kärlek i bilderna, det känns att varenda bild betyder någonting, för Sune och för objektet han fotograferar. Och ibland måste jag stänga boken och samla mig, som när flytten ska gå, byar håller på och har avfolkats. Skammen över att inte vara en av dem som stannade kvar känns även hos mig, trots att valet inte ens var mitt.

DSC04048Här torkar hö i min egen by. Och det gör mig så glad att just det höet fick vara med. Att Sune insåg att om 50 år kommer folk vilja se hur det såg ut, och hur det fortfarande ser ut i vissa fall. Det är fullständigt ljuvlig bok, otroligt berörande men också lärorik, den är en tidsmaskin och ett försvarstal för en tid håller på att gå oss förlorade. Det är också en påminnelse, i alla fall för mig, om att söka bakåt mer. Ta vara på arv, på rötter, på stillsamhet och på traditioner som jobbats sig in i huden, som valkar i händer.

DSC04049Men Sune säger det ändå allra bäst själv, och jag tycker att han lyckats. Urvalet bilder är också mycket fint, det är trots allt inte bara Norrland för Jonsson. Och Val Williams mycket givande förord gav en otroligt rik bild av fotografen, men också bakgrunden till hans bilder, förklarade hans samtid och varför han forfarande är aktuell.

Just nu är detta nog den finaste boken man kan ge till någon enligt mig, eller till sig själv. Den kostar lite mer än två besök på tillexempel Fotografiska, som verkligen borde ställa ut Jonsson, men räcker så mycket längre.

Annonser

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Fotoböcker, Foton, Norrland, Recensioner 2015, Sune Jonsson och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s