”It was the nicest thing she could imagine. It made her want to have his babies and give him both of her kidneys.”

15745753

Titel: Eleanor och Park

Författare: Rainbow Rowell

Förlag: Berghs

Utgivningsår: 2014

Sidantal: 329

Recensions-ex: Nej

Betyg: 4/5

Två ovanliga människor. En oemotståndlig kärlek…

Parks tråkiga tillvaro förändras när Eleanor hamnar bredvid honom på skolbussen. Rödhårig, storvuxen och konstigt klädd passar hon inte in. Men de funkar tillsammans. De möts i musiken, i serierna och en längtan bort. En oförglömlig berättelse om den första kärleken mot alla odds!

Jag var uppe i Norrland i fyra dagar, och eftersom detta skulle påstås vara min enda semester hade jag redan från början massor planerat, mängder av släktingar att träffa och saker att göra. Men som vanligt övertalade jag min ömma moder att ett besök på det lilla, lilla biblioteket en mil bort var ett måste, och tack och lov för det. Det var utförsäljning på alla möjliga böcker, både nyare titlar och gamla. Och där köpte jag bland annat denna.

Jag packade ner den i väskan följande dag, enbart på grund av att den inte var inbunden och tung. Och i bilen på väg någonstans började jag läsa. Sedan läste jag den så fort jag hade en artig möjlighet, även om jag måste erkänna att jag under en släktmiddag smet ifrån både fördrink och efterrätt för att i stället ligga i soffan och läsa denna pärla.

Boken är visserligen väl lättläst och kräver inte mycket alls av läsaren, och ibland blir den lite väl klyschig. Men den är också så himla mjuk, trots att den stundtals är hemsk. Det finns ingenting i språket som skaver, vissa meningar är så fina att jag bara vill krama både Park och Eleanor, och allting flyter på väldigt fint. Jag älskar också hur den är sublimt nördig, hur de grottar ner sig i både serietidningar och musiken. Eleanors försiktighet med tidningarna, och hennes anteckningar om musik hon tror att hon kanske skulle tycka om är så otroligt rörande.

Jag gillar verkligen att den är satt i relativ nutid, visst det är inte 2014, det är väl slutet av 80-talet skulle jag tro? Men det är ändå så pass nära att strukturerna liknar de vi har nu, man dejtar, åker skolbuss, kan ha vilka kläder man vill i skolan, man får stanna ute sent och så vidare, men vi blir ändå befriade av saker som skulle göra denna bok problematisk, som telefoner och internet och uppladdningsbara mp3-spelare. Men dagens typ av teknologi skulle denna bok aldrig kunnat bli vad den är, vilket är mer eller mindre fantastisk.

Advertisements

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Karaktärer, Kärlek, Recensioner 2014, Ungdom. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”It was the nicest thing she could imagine. It made her want to have his babies and give him both of her kidneys.”

  1. Lena skriver:

    Jag tycker att denna verkar jättemysig. Har nog tänkt läsa den ganska snart.

  2. Ping: “Underneath this veneer of slightly crazy and mildly socially retarded, I’m a complete disaster.” | rastlösheten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s