”Lady Maccon undrade om hon någonsin bettet sig lika fånigt när det gällde Lord Maccon.”

”Men sedan kom hon ihåg att hennes ömhetsbetygelser ofta tog formen av hot och verbala pikar. I tankarna gav hon sig själv en klapp på ryggen för att hon inte hänföll sentimentalt dravel.”

Titel: Chanslös

Författare: Gail Carriger

Del i serie: Alexia Tarabotti #2

Förlag: Styxx fantasy

Sidantal: 326

Utgivningsår: 2012

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Alexia Tarabotti, numera Lady Maccon, trivs i sin nya tillvaro som fru till Conall Maccon, Londonvarulvarnas alfa. Men hennes idylliska tillvaro störs snart då varulvsregementet återvänder från utlandet och slår ner sina tältpinnar på hennes gräsmätta. samtidigt sveper en farsot in över London, och den påverkar stadens övernaturliga invånare på ett skrämmande sätt.

På order av drottningen fattar Alexia sitt para­soll, går ombord på ett luftskepp och ger sig av mot Skottland, ursinniga varulvar och en märklig egyptisk mumie. Men det verkar som om någon helst ser att hon inte når sin destination och Alexia måste inse att det finns situationer som inte ens en kopp te kan rädda!

Jag hade verkligen längtat till fortsättningen på berättelsen om den själlösa Alexia Tarabotti, och när den äntligen kom var det som ett svar på ett rop. Det är lika lättläst, lättroande och lättsmält som tidigare. Och jag tycker personligen inte att boken för dess skull tappar i kvalitet, detta är en mycket bra serie och en mycket bra bok. Men som vanligt har jag en förmåga att inte bli lika begeistrad över del två som första delen. I alla fall i större serier, som denna som är fem böcker totalt, brukar jag oftast tycka att del två mest är bukfylla.

Det är visserligen mycket nytt i denna bok, eller snarare en annan sorts fördjupning i jämförelse med del ett. Vi får närmare lära känna personerna som inte är huvudrollsinnehavare och det är mer manicker som utförligare förklaras än i del ett då vi blott snuddade vid det steam punkiga, även om det helt klart var där ända från början. Denna gång åker också Alexia luftskepp, i förra boken såg hon de endast, något som gjorde mig aningen snopen då. Trots detta hinner vi dessutom också stöta på nya bekantskaper och lära oss mer om paret Maccon.

Det jag älskar mest med denna serie är att även om bokens huvudsakliga mysterium alltid löses i slutet av boken finns det alltid kvar trådar som inte gör det, alla frågor får man inte svar på och säcken knyts inte helt ihop. Det är irriterande och det är underbart på samma gång.

Språket och översättningen är som vanligt felfri och jag kunde inte hittat ett enda korrekturfel att störa mig på, vilket för min del verkligen förhöjer läsningen otroligt.

Och med den otroliga cliff hanger denna bok bjöd på kan jag inte låta bli att undra, får man verkligen göra så mot sina stackars läsare? Och när i herrans namn skall jag äntligen få läsa del tre?

Advertisements

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Fantasy, Kärlek, Magi, Recensioner 2012, Science Fiction, Steam Punk, Vampyrer, Varulvar. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till ”Lady Maccon undrade om hon någonsin bettet sig lika fånigt när det gällde Lord Maccon.”

  1. Anna skriver:

    Förstår precis din indignation över cliffhangern – själv beställde jag uppföljaren cirka tre sekunder efter att jag läst ut Changeless.

    • crankoral skriver:

      Åh ja jag stod och höll i den engelska pocket utgåvan bara någon dag efter men sedan hejdade jag mig, jag måste ju tänka på att det ska se snyggt ut i bokhyllan också 😉

      • Anna skriver:

        Jag förstår precis ditt predikament. Men Styxx är väl rätt snabba med att få ut böckerna ändå? Och de utgåvorna är ju bra mycket stiligare än de engelska trade paperbacksen.

      • crankoral skriver:

        Ja snabba tycker jag faktiskt att de är, trots att de har en relativt liten utgivning. Ja hemskt snygga, dock såg jag de engelska i en mycket tjusig box, hade jag skaffat den istället hade jag kanske klarat av att de är mindre och utan svart kant.

  2. Simon skriver:

    Och jag läste alla böckerna i ett sträck, när jag väl börjat; tur det finns eböcker 🙂

    • crankoral skriver:

      Jag hade också velat göra det, eviga dumheten med att börja köpa böcker i svensk utgåva som inte kommit alla än, då får man skylla sig själv och snällt vänta!

      • Simon skriver:

        Men du har åtminstone nöjet kvar att läsa resten av böckerna medan jag slösade bort alla på några få kvällar…

      • crankoral skriver:

        Ja det är klart sant, och det kommer se fantastisk ut i bokhyllan sedan också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s