”Eftersom han hade en förkärlek för dramatik sköt han ett enda skott i taket.”

Titel: Den krympande hustrun

Författare: Andrew Kaufman

Förlag: Printz Publishing

Sidantal: 105

Utgivningsår: 2012

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

En rånare kommer in på en bank med laddad pistol, men istället för att kräva pengar stjäl han ett föremål med affektionsvärde från varje person inne på bankkontoret. Strax därefter börjar märkliga saker att hända med rånoffren.En tatuering blir levande, en make förvandlas till en snögubbe, en kvinna hittar Gud under sin soffa. Och Stacey Hinterland upptäcker att hon krymper, en aning för varje dag, och det verkar inte finnas något hon eller hennes make kan göra för att hindra det. Kan Stacey och de andra offren hitta en lösning innan det är försent?

Denna bok kom från alla håll långt innan jag själv fick läsa den, först kom den till Sverige i ett litet, litet format som endast såldes på pocketshop och många av bokbloggarna läste och älskade den. Sedan gavs den ut på svenska också, denna gång gick den att köpa i alla bokaffärer, fint illstrerad av Stina Wirsén dessutom. Och givetvis ville även jag läsa den.

Jag är fortfarande förvirrad och förundrad, fascinerad och förfärad. Det är så oförklarligt alltihop, och Kaufman verkar heller inte ha något behov av att förklara sig, det bara är och får vara som det är. Som om han lyft på en sten, hittat denna berättelse och berättar den utan att ifrågasätta någonting själv. Till viss del älskar jag det, men det vetgiriga i mig vill såklart ha förklaringar också. Det är inte magi det handlar om i boken, det är väl ändå inte magisk realism heller? Eller science-fiction? Nej. Och inte fantasy. Men ändock krymper hustruar, tatueringar börjar leva och äkta män blir till snögubbar. Utan förklaringar, genreindikationer eller svar på allt för många av mina funderingar.

Trots detta, när boken väl är över, när jag stänger pärmarna och inser att jag verkligen inte förstått allt, och att det inte heller fanns möjlighet till att göra det, så kommer jag ändå fram till att det spelar ingen roll. Det är en fantastisk bok ändå.

Annonser

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Illustrationer, Kärlek, Recensioner 2012 och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s