”Jag drog henne mot mig tills jag kände hennes besynnerligt snabba hjärtslag mot bröstet.”

Titel: För evigt

Serie: The Wolves of Mercy Falls #3

Författare: Maggie Stiefvater

Förlag: B. Wahlströms

Sidantal: 352

Utgivningsår: 2012

Recensions-ex: Ja

Betyg: 3/5

När Sam träffade Grace var han en varg och hon en flicka och deras kärlek verkade omöjlig. Till slut lyckades de finna ett sätt för honom att bli en pojke och de kunde äntligen vara tillsammans. Där borde deras berättelse ha slutat, när de var som lyckligast. Men det förflutna hinner upp Grace då vargviruset som alla trott hon var immun mot, förvandlar henne till varg och skiljer dem åt. Sam måste hitta ett sätt för henne att åter bli människa, men tiden är knapp då stadens invånare står i begrepp att utrota vargarna i Mercy Falls en gång för alla.

Jag tyckte verkligen om Frost, den nya outforskade världen den erbjöd. Vargarna och kärleken. Feber gick i nästan samma spår men med lite mer stapplande steg framåt och levde inte upp till sin föregångare. Och nu har jag läst den tredje och avslutande delen om Grace och hennes vargar, För evigt, och jag vet inte riktigt, men jag är aningen besviken.

Jag hade tänkt mig att ettan skulle vara bra men inte bäst, tvåan lite mer medioker och sedan skulle allting slutas med ett otroligt bang, på äkta dramaturgisk kurva vis. Men det räcker inte till. Det är samma personer som tidigare, inga direkta nyheter i vad som finnes i denna värld upptäcks, kärleken är fortfarande för evigt och folk antingen hatar vargarna eller gör allt för att rädda dem.

Men det är en bra bok, om jag som vanligt bortser från dikterna och låttexterna, den är på inget vis dåligt skriven eller ofullständig. Det är bara det att jag hade önskat mig något extra, något mer som final. Som det är nu ser jag nästan Frost som allra bäst om det hade fått vara självständig, och de två fortsättningarna som överflödiga, även om de klart är läsvärda nu när de ändå existerar.

Jag överväger att någon gång i framtiden ge Stiefvater en andra chans med någon av hennes övriga böcker, Scorpio Races eller Raven Boys, men det får i så fall vänta.

Annonser

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Kärlek, Musik, Recensioner 2012, Ungdom, Varulvar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”Jag drog henne mot mig tills jag kände hennes besynnerligt snabba hjärtslag mot bröstet.”

  1. Mia Hansén skriver:

    Först nu inset jag att jag inte skrivit ngt om sista boken själv. Bara i huvudet. Jag var mycket nöjd, är så fascinerad av Cole som bifigur, och kärleken åtminstone första och sista boken flödar av. Synd att den inte fastnade totalt hos dig!

    • crankoral skriver:

      Jag kan tänka mig att den hade fastnat mer om jag läst alla tre på en och samma gång, eller i följd alltså. Men nu var jag kanske lite för disträ för den sista delen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s