”Att han hittade tigern hade varit ren tur, det visste han.”

Titel: Tigern

Författare: Kate DiCamillo

Förlag: Kabusa böcker

Utgivningsår: 2012

Sidantal: 156

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

I Tigern stöter tolvårige Rob Horton på en tiger när han går genom skogen. En riktig tiger, stor och mäktig som vankar av och an i sin bur. Tigern är inte det enda som gör att den här dagen skiljer sig från andra dagar i Robs liv dagar av undanträngd saknad efter mamman som dött, ilsket röda utslag på benen och trakasserier i skolan. Den här dagen stiger Sixtine på skolbussen. Hon gör allt som Rob inte gör. Skrattar när mobbarna försöker retas henne, slår tillbaka när de slår. Och släpper ut sina känslor så att det blixtrar om henne.

Tillsammans besöker de tigern. Sixtine anser att de genast måste dyrka upp buren och befria den. Rob är inte lika säker. Tigern gör honom lycklig. Till sist inser Rob och Sixtine att saker som minnen, sorg och tigrar, inte kan låsas in för alltid.

Kate och jag har en lång kärleksrelation tänkte jag just säga. Sen upptäckte jag att hennes bok Edward Tulanes fantastiska resa kom ut för bara fyra år sedan. Hur som helst, det var i alla fall så den inleddes. Med porslinskaninen Edward. Först läste jag den själv, och grät, och sedan när vi var på klassresa i Litauen och åkte bil från Lettland så läste jag den högt i bilen för två kompisar, och vi grät och grät. Och året efter fick jag Trollkarlens elefant i julklapp av min bror och älskade även den. Så förväntningarna för Tigern var höga.

Men de infriades allihop. Det är en sådan fantastisk historia på dessa få sidor. Och i efterhand inbillar jag mig att den hade underbara illustrationer också, men jag vet att den inte hade några alls, den är bara så pass målande och tydlig att allting syns glasklart, från Sixtines orange klänning till tigern som vankar. Boken var också precis vad jag behövde, något hjärtkramande och kärleksfullt utan att handla om romantiska kärlekar. Bara något så livsviktigt som saknaden efter sin mamma, som fyller en så att ens ben blir röda och kliar.

Jag måste också tillägga att jag älskar, och önskar att jag oftare läste, böcker där djuren är så pass centrala. Denna gången var inte huvudpersonen ett djur men det är hela tiden tigern vi kommer tillbaka till. Och det finns något klassiskt över det, dela är djursagor väldigt tidlösa men också DiCamillos berättelser, de kliver över åldersgränser och tidsepoker och är alltid välskrivet aktuella och fundamentalt bra.

Annonser

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Barnböcker, Död, Kärlek, Klassiker, Recensioner 2012, Sagor. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”Att han hittade tigern hade varit ren tur, det visste han.”

  1. Magda skriver:

    Tips på bra bok där djuren har en central roll är ”The Story of Edgar Sawtelle” av David Wroblewski! Jag blev mindblown.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s