Begåvad slyngel skriver genial bok.

Titel: Jokern

Författare: Markus Zusak

Förlag: B.Wahlströms

Utgivningsår: 2010

Sidantal: 347

Betyg: 3,5/5

Recensions-ex: Ja

Ed Kennedy är en nolla utan framtid. Han kör taxi olagligt, spelar kort utan framgång och är hopplöst förälskad i sin bästa vän, Audrey. Vid sin sida har han Portvakten (Obs! Jag vet att det står ”Dörrvakten” på baksidetexten, men herregud, boken igenom nämns han som Portvakten, denna sorts misstag avskyr jag, som om de som sammanställt översättning och omslag och allting inte ens vet vad de andra har gjort.), en illaluktande, kaffedrickande hund. Hans liv är långtråkigt och utan spänning tills han av misstag förhindrar ett bankrån. Det är då det första esset dyker upp med tre adresser och tre klockslag. 

Jag gillade boken. Gillade, inte älskade. Det var vissa formuleringar som stack ut, som när Ed såg händer som rörde sig som om de grät och liknande. Många saker rörde vid mig, Marv och hans hemlighet, den gamla damen Milla och den fattiga familjens jullyktor för att nämna något. Men så här i efterhand är det finare att tänka på del för del än som en helhet. Eds fascination för ben gör mig fundersam, han talar om ben lite för ofta för att inte märka det, men för icke ingående för att det skall vara en besatthet. Så jag vet inte hur jag skall tolka det. Ed i allmänhet har jag lite problem med, han kallar sig bokälskare men vet inte vilka Sylvia Plath, Graham Greene och Morris West är. Där tycker jag verkligen att Zusak nedvärderade sin egen karaktär.

Lamheten hos Ed och hans vänner gör att jag verkligen vill ruska om dem, och de ruskas tack och lov om i slutet, annars hade jag gett ett ännu lägre betyg. Missförstå mig rätt, det var inget direkt dåligt när jag läste boken, lite småsaker här och var men det kan jag såklart leva med, men i efterhand var den lite jaha… Att det hela blev till en Sofies värld-aktig twist på var jag inte heller förtjust i. Jag tror jag skulle ha gillat boken bättre om jag inte redan hade läst och älskat Boktjuven för det gjorde mina förväntningar skyhöga. Det jag däremot älskar med denna bok är att i alla fall jag tycker den andas starten av Boktjuven, att den inte hade blivit det mästerverk den blev om inte Zusak tidigare hade skrivit denna Jokern. Så för det tackar jag dig Ed Kennedy.

(Och BTW, bara jag som tycker att sista två meningarna tyder på att titeln var helt fel översatt?)

Annonser

Om Clara Kron

Rastlösheten handlar om allt jag gör för att döva, stilla och lugna oron, rastlösheten, hetsen och stressen. Hur jag spenderar mina dagar och nätter, vad jag läser, ser på, lyssnar på. En dokumentation över en vardag och ett försök att göra den lite mindre grå.
Det här inlägget postades i Kärlek, Läsande, Recensioner 2011, Ungdom. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s